Om mig

Att beskriva sig själv i ord svart på vitt är inte så enkelt som man tror, just för att ingen är så simpel att man kan beskrivas med några få meningar. Varje person är komplex och föränderlig, och även om jag själv ser mig som ganska rak och enkel så inser jag nu när jag försöker sätta kritan på pappret att min egna beskrivning av mig själv låter så fruktansvärt smörig att jag nästan ifrågasätter varför jag ens börjar blogga igen? Jag går och häller upp dagens tredje kopp kaffe och överväger ännu en gång att bara strunta i allt, men diskussionen i mitt huvud slutar där den alltid gör. Vid att jag älskar att skriva och har obviously för dåligt tålamod för att skriva en bok.

En person är inte en definition utav dess intressen och prestationer, inte heller av dess ursprung och uppväxt. Vad som definierar en människa är så mycket mer än så. Genom åren har jag vissa stunder bara tagit på mig rollen som ”hästtjejen”, medan jag också har låtit min självbild varit beroende av mina prestationer. Och visst, jag är en hästtjej som inte är rädd för skit under naglarna och jag har alltid älskat hästar, men bland det bästa jag vet är också att dricka vin och snacka skit med mina kompisar, eller att rensa tankarna på en löprunda med en business-podd i lurarna. Jag inser ju att jag säger allt och ingenting just nu, men det är också just det som är tjusningen med en personlighet, den rörliga bilden som aldrig riktigt går att få skarp nog.

Ända sedan jag var liten har jag hållit på med hästar, och tidigt föll jag för just islandshästar. Jag fick min första islandshäst när jag var 11. Fräsar-Dimma som jag ramlade av varje gång jag red ut. Dimma var dock av den mindre modellen, och jag råkar vara lång som en giraff…Idag har jag två underbara hästar vid namn Sóta och Brimar, som ni kan läsa mer om under fliken ”Mina hästar”.

Förutom hästar är mina intressen som vilken annan 19-åring som helst. En fredagkväll går jag ut med mina kompisar på stan, och jag kan utan problem stå och mys-sminka mig i närmare två timmar och sjunga mig hes till nostalgilåtar. Jag är alltid, verkligen alltid, klar sist. Även fast jag gör allt snabbt så går det alltid långsamt?? Är det fint väder en söndagsmorgon så springer jag gärna en sväng ensam med musik i öronen. Är det dåligt väder så ligger jag gärna i sängen med doftljus tända, kollar en härlig serie och dricker kaffe. Som vilken annan tjej som helst alltså, men ändå som bara just jag ändå. Jag vet inte vart jag vill komma riktigt, men jag kan inte riktigt hur jag ska beskriva ”mig själv” för någon som inte känner mig. Jag kan inte bara säga att jag är en glad och positiv tjej som gillar hästar och mode, för det skulle lika gärna kunna vara någon annan. Jag antar att det är bland annat just det jag vill förmedla. Att alla är så mycket mer.

DSC00117 kopiera

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *